Naprapatisk behandling

Ledbehandling är en specifik form av manuell behandling som syftar till att återställa normal rörlighet och funktion i lederna. Tekniken kan användas för att behandla problem i ryggraden eller andra leder i kroppen, såsom höfter, axlar och knän.

• Mobilisering kan användas om en led är stel men inte i behov av en kraftfull manipulation. Tekniken innebär upprepade, mjuka och långsamma rörelser inom ett ledområde för att gradvis öka rörligheten och minska stelheten. Mobilisering är ofta mer skonsam och används i situationer där manipulation inte är lämpligt.
• Ledmanipulation, även kallad justering, innebär en snabb och kontrollerad rörelse av en led. Man applicerar ett kort, precist tryck på leden för att återställa normal rörlighet. Genom detta kan vi även få muskler att slappna av.  En ledmanipulation kan åtföljas av ett knäppande ljud, vilket är ett normalt fenomen och beror på att gas frigörs från ledvätskan när trycket ändras.

Ledbehandling är effektiv vid många typer av muskel- och ledbesvär, men man måste alltid bedöma om det är lämpligt i det individuella fallet. Vissa tillstånd, såsom frakturer, infektioner eller allvarliga diskproblem, kan vara kontraindikationer för ledmanipulation.

Naprapatisk massage är en central del av behandlingsmetodiken och kan användas för att behandla en rad muskel- och ledrelaterade besvär,
exempelvis:

• Spänningshuvudvärk
• Rygg- och nacksmärtor
• Muskelspänningar och stelhet
• Idrottsskador
• Arbetsskador som överbelastning eller felaktig hållning

Den skiljer sig från traditionell avslappningsmassage genom att den är mer fokuserad på att behandla specifika besvär, förbättra funktion och lindra smärta i kroppen. Man använder ofta en mix av olika tekniker såsom djupgående massage, friktioner, sträckning av muskulaturen samt knådning och tryck, beroende på problem och behov.

Som ett komplement till behandlingarna är råd, rehab och träningsövningar en hjälp i planen för att du ska bli helt bra. Detta baseras på vilken problematik du söker för, samt vad som framkommit i undersökningen/screeningen.

Inom naprapatin används stretching på ett terapeutiskt sätt för att behandla specifika besvär och för att komplettera andra manuella tekniker som massage och ledmanipulation.

Några vanliga tekniker inkluderar:

• Statisk stretching, som innebär att man sträcker ut en muskel och håller den i en förlängd position i en viss tid, vanligtvis 20–30 sekunder. Detta hjälper till att öka flexibiliteten och är vanligt vid behandling av stela muskler.
• PNF-stretching (Proprioceptiv neuromuskulär facilitering) – en mer avancerad form av stretching som innefattar en kombination av kontraktion och avslappning av muskeln. Genom att först kontrahera (spänna) en muskel mot ett motstånd och sedan stretcha den kan det ge bättre och snabbare resultat i att öka rörligheten.
• Dynamisk stretching, vilket innebär att man rör en muskel eller led genom ett fullständigt rörelseomfång, vanligtvis i en kontrollerad och jämn rörelse. Denna typ av stretching används ofta som en del av rehabilitering.
• Post-isometrisk relaxtion (PIR), är en annan form av stretching där muskeln först hålls i en isometrisk kontraktion (utan att ändra längd), och sedan följer en avslappning och passiv stretch. Detta kan hjälpa till att reducera muskelspänningar och förlänga muskeln.

Stötvågsbehandling är en avancerad och effektiv metod som används för att behandla olika typer av kroniska muskel- och senbesvär. Behandlingen använder högenergetiska ljudvågor, eller så kallade stötvågor, för att stimulera kroppens läkningsprocesser och lindra smärta i vävnader som har blivit skadade eller överbelastade. Stötvågsbehandling är särskilt effektiv för att behandla besvär där andra behandlingar kanske inte har gett tillräcklig effekt. Vanliga tillstånd inkluderar:

• Tennisarmbåge (lateral epikondylit) – smärta och inflammation i senorna i armbågen.
• Hälsporre (plantar fasciit) – smärta i hälen orsakad av inflammation i plantarfascians infästning.
• Kalkaxel (kalkavlagringar i axeln) – förkalkningar i axelns senor som orsakar smärta och nedsatt rörlighet.
• Hopparknä (patellarsenit) – inflammation och smärta i knäets senor.
• Achillestendinit – smärta och inflammation i akillessenan.

Till skillnad från kirurgiska ingrepp är stötvågsbehandling en icke-invasiv metod, vilket innebär att den inte kräver några snitt eller ingrepp i kroppen. Varje session är relativt kort, vanligtvis mellan 5–10 minuter. Ofta krävs en behandlingsserie på 3-5 behandlingar med ca en veckas mellanrum.

En myofascial triggerpunkt defineras som en delmuskelspänning eller en hyperöm punkt i en spänd muskelfibersträng. Triggerpunkten karaktäriseras av att den ger lokal smärta men även en karaktäristisk projicering av smärtan till en annan del av kroppen. Till exempel kan en triggerpunkt i en axelmuskeln orsaka smärta i nacken eller armen, så kallad refererad smärta (eng.). Triggerpunkter kan uppstå av flera anledningar:

• Överbelastning av muskler, till exempel på grund av repetitiva rörelser eller dålig hållning
• Muskelspänningar orsakade av stress eller skador
• Felaktig rörelsemekanik eller kompensationsmönster
• Långvarig inaktivitet eller stelhet

Den naprapatiska behandlingen av myofasciala triggerpunkter inriktar sig på att inaktivera triggerpunkten, genom att få den spända muskelfibersträngen i muskeln att slappna av. Detta uppnås genom olika stretch- och relaxtionstekniker samt genom utnyttjandet av de reflektoriska mekanismer som tryck och beröring har på smärta [2].